tisdag 8 september 2009

Baktokiga

För att sysselsätta en snuvig son är bakning väldigt tacksamt. Han formligen älskar att baka och är riktigt duktig. Innan frukosten satte jag igång att baka bullar, enkla vaniljbullar som sköter sig självt. Då kom sonen ut i köket och tyckte att vi skulle baka muffins. OK, när vi ändå håller på...det blev kladdkakemuffins. Sedan har vi ju fått så väldigt massa äpplen på trädet och vi hinner inte knapra i oss alla innan de blir dåliga så när vi ändå var igång så bakade vi även äppelmuffins.
Dessa äppel-muffins har en egen historia. När stora dottern var nyfödd så kom min syster, svåger och deras två barn upp och hälsade på oss på sjukhuset och då hade de med just sådana muffins som vi fikade på. Ja, det är snart 9 år sedan..jösses vad tiden går!

Igår hann jag med att "visira" 3/4 av förrådet! Sedan började det att småregna - typiskt. När dottern är hämtad på skolan ska jag kliva i målarkläderna och ta den sista väggen. Fast först ska vi nog ta oss en fika! ;)
Tack snälla mamma för att du tog hand om barnen igår!
Kramar i massor,

2 kommentarer:

  1. Jag älskar med att baka..det är både mysigt och gott:-)
    Kram Lotta

    SvaraRadera
  2. Sedan just när lilla H föddes kallas äpplemuffinsarna för "Rump-muffins" hemma hos oss! Det var lilla E som döpte dem till det, vid just det tillfället! Kram!

    SvaraRadera